Som jag skrev inledningsvis är jag en kooperativ idealist och radikal folkrörelse gråsosse.

Jag har levt hela mitt liv med kooperationen och arbetarrörelsen. Det är ingen självklarhet att bara för att man är kooperatör så är man sosse, eller omvänt, att bara för att man är sosse så måste man vara kooperatör.

Min utgångspunkt är enkel! Kooperatör är man/kan man vara oavsett vilken partipolitiskt uppfattning man har. Jag känner goda kooperatörer i alla politiska läger.

När jag sätter mig på arbetarrörelsestolen blir det mera komplicerat. Det finns historiskt två traditioner i arbetarrörelsen. Enkelt kan det uttryckas som statssocialister och folkrörelsesocialister. Alla förstår att jag tillhör folkrörelsegrenen.

Det handlar alltså om att man antingen tror på att samhället i form av stat, landsting och kommun ska lösa alla medborgarnas problem, eller om man tror att det finns en väg där folkrörelser, det civila samhället, social ekonomi, idéburet företagande, den tredje sektorn eller vad vi nu vill kalla det, kan ha en avgörande roll för samhällsutvecklingen.

Det tror jag! Och därför är jag både kooperatör, för folkrörelserna och gråsosse!

Vadå gråsosse? Har inte det med betonghäckar och annat samhällsbevarande snack att göra från 80- och 90-talen?

Nej inte för mig, att vara gråsosse är att tro på folkrörelseidéalen, att inse att det arbetarrörelsen stått för i många generationer handlar om människors gemensamma kamp för bättre villkor via kooperation, facket och folkrörelsearbete och ofta vid socialdemokratiska regeringar med samhällets stöd.

Problemet är inte att det finns för få kooperatörer som är socialdemokrater (en debatt som jag möter allt oftare när fler kooperativa ledare är utan "partibok")

Snarare är problemet att det finns för få sossar som är kooperatörer och förstår den kraft som finns utanför "offentlighetskrameriet".

Bejaka alternativen inom vård, skola och omsorg. Utan att för den skull falla offer för den privat/privatiseringsvåg vi har sett i alliansens spår! Satsa istället på de kooperativa och ideella alternativen! Där bör arbetarrörelsen finnas i den fortsatta debatten om välfärdsfrågorna. Partikongressen i Göteborg 2013 visade vägen i det partiprogram som antogs. Civilsamhällets roll och partiets inställning till detta förtydligades på ett utmärkt sätt. Nu gäller det att göra verklighet av detta. Att skapa en länk mellan S och civilsamhället, det ska jag fortsätta jobba med.