Söndagen den 3 april pussade jag hustru Karin och fjortisen Erik hej då och påbörjade min åttonde resa till vingården Domaine de Calet.
I ett par veckor nu har kvällstidningarna tävlat om att beskriva vårens ankomst, men dimman ligger tjock på hela min bilfärd från Stockholm och genom Sverige. Termometern visar +5 grader och kommer aldrig över +10 under dagen. Väl i Skåne vräker regnet ner.
I Tyskland, andra dagen, kan man skönja den skira grönskan på en del av träden, men våren är sen detta år. Vintern har haft ett rejält grepp även i Mellaneuropa.
Jag har gott om tid på resan ner och gör därför en avstickare i sydvästra Tyskland till Durbach, som ligger i vindistriktet Baden. Geografiskt ca fyra mil öster om Strasbourg.
Det ligger på den östra sidan av Rhenfloden och har sitt ”tvillingdistrikt” på den västra sidan av floden, alltså Alsace. Nu har våren kommit, 17-18 grader och varmt i solen, träden är riktigt gröna och körsbärs- och äppelträden står i full blom.
Jag hittar ett bra hotell mitt i byn och behöver bara gå ett kvarter för att komma till Gräflich Wolff Metternich´sches Weingut, som jag läst om i Världens viner. Fantastiska viner! Köper en låda med tre par vinflaskor: Riesling, Chardonnay och en röd Pinot Noir.
Håller med Världens viner att det ända felet här är de långa namnen på vingårdarna. Gav därför upp tanken på att hitta fram till Markgräflich Badisches Weingut Schloss Staufenberg!
Under onsdagen stannar jag till i Strasbourg och träffar några vänner i Europaparlamentet som har session i Strasbourg denna vecka. Jag träffar bl.a. Göran Färm, som också har en tredjedels andel i vårt goda Vin de Bosses.
Från Strasbourg tog jag naturligtvis vinvägen genom det vackra Alsace. Så här års är det inte precis någon trängsel på vägarna, å andra sidan är det inte heller öppet på så många vingårdar om man inte ringer och bokar tid, vilket jag inte gjort.
Jag har dock tur. Vid en av mina favoritvingårdar står dörren öppen och efter bara en halvtimma har jag lastat två kartonger med goda Riesling- och Pinot Grisviner, ja den ena åt en god vän som också är med i La Galine och älskar Vin de Bosses.
Tain ´l Heremitage är en trevlig by precis nere vid Rhone, ca sex mil söder om Lyon. Nu är värmen uppe i 27 grader och man tror på allvar att sommaren redan kommit. Men just nu gäller det att glädjas åt detta och hoppas att den håller i sig en vecka till!
Fredag lunch anländer jag till Sauve och Oliven, som drivs av Jan Moback (styrelsemedlem i La Galine) och Bernt Jonsson. Sommarvärmen – 31 grader – kokar i denna medeltida stad från 900-talet, det märkliga är att stenhusen ändå håller värmen ute, det känns nästan kallt inomhus.
Lördagens mål är Domaine de Calet. Jag anländer till vingården efter lunch och möts som vanligt av detta underbara par Anna-Lena och Yvon. Medan vi lastar mina 16 kartonger Vin de Boss 2009 – ekat, berättar Yvon att det nu börjar bli för lite vinproduktion i Sydfrankrike. Satsningen på kvalitet istället för kvantitet som tagit bort ca 80 000 ha vinodlingar, börjar nu slå igenom. Yvon tror på fortsatt bättre kvalitet och högre priser, bra för vingården. Han berättade också att nu är La Galine största kund på vingården.
Efter en timmes samtal med kaffe i den 30 gradiga värmen stoppade jag även in fem kartonger Long Terme och lika många Grand Mas i bilen till mina vänner hemma i Sverige. Det första vinet har i Allt om vins senaste nummer utsetts till bästa köp och det andra rekommenderas. Båda finns i Systemets beställningssortiment.
Söndagen ägnade jag åt sol och mat. Dessutom öppnade jag en flaska av den ekade Vin de Boss 2009 och delade med Janne och Bernt innan middagen. Jag tycker att detta vin har alla möjligheter att bli det bästa vi hittills producerat inom La Galine. Har förstått under resan att den uppfattningen delas av fler medlemmar.
Ha en skön sommar! Jag är redan där!
Håkan Bystedt